Livet efter jul

img_2741Blev det tindrande ögon och glädje över julklapparna?

Blev det rent av för många julklappar?

Ja förväntningarna är stora både från stora och små och ibland blir det inte som vi tänkt oss. Men det kanske blir på ett annat sätt? En glädje samt en avkoppling från vardagen är också mycket värt!

När det blir för mycket av allt kan det vara svårt att visa uppskattning och vi kan behöva smälta allt ett tag.

Det kanske är läge att lägga undan några julklappar och njuta av lite i taget?

Det kanske är läge att sortera för att lämna till second hand tillsammans med barnen så får dom känna glädjen av att dela med sig?

Nu kan vi passa på att spela spel tillsammans, tv-spel, brädspel samt läsa böcker i flera timmar.

Vi kan gå i pyjamasen hela dagen och ta på overallen utanpå och ta en tur i skogen. Härom dagen såg jag en familj i skogen som hade stormkök med sig och lagade mat ute. Barnet i familjen sjöng hela tiden och nöjda barn sjunger.

Jag avslutar med att önska alla ett gott slut på detta året och ett gott nytt år och kom ihåg att god enough är bra nog!

 

Annonser

Ärlighet varar längst?!

host-2015-033Är det alltid så att ärlighet vara längst?

Ska vi ta ifrån barnen ”tron” på tomten?

Det här är ingen lätt eller självklar fråga tycker jag. Vi hade många diskussioner kring detta på senaste kurstillfället: ”Ditt kompetenta barn.”

Vi upplevde ibland att ärligheten eller Autencitet kan vara lite rå eller för rättfram.

Som uttrycket”Idag önskar jag att jag inte hade en familj, jag vill helst bara vara själv.”  Citat från boken ”Ditt kompetenta barn” av Jesper Juul. Att utrycka sig så kändes som att skuldbelägga barn.

Så här kände vi oss inte bekväma med att utrycka oss. Men det är ju inte meningen att vi ska härma andra tex: förskole pedagoger, andra föräldrar osv. utan vi ska vara oss själva.

Att vara sig själv, att lyssna inåt, om jag menar nej eller ja, det är något vi behöver träna oss på. Det kan ta lite tid, men det gör inget för så länge du pratar med ja budskap och är/blir trygg i dig själv är du på rätt väg och det känner barnet.

Hur var det med tomten? Själv anser jag att vi kan skoja tills barnet börjar ifrågasätta och förstår själv vem det är som har klätt ut sig eller vem det är som köper tidningen. Så tänker jag, hur tänker du?