Barn,vuxna =människor.

 

IMG_0878.JPG

Om du bara tänker på barn som barn så begränsar du dig. Om du ser på barn som en medmänniska eller en vän så berikar du dig. Visst är vi olika och har olika livserfarenheter. Men vi har flest likheter än olikheter! Vi har samma behov an mänsklig kontakt, värme, ömhet, hunger, törst osv. osv.

Häromdagen när jag satt med mitt ena barnbarn och han berättade om en upplevelse som var så rolig att han inte kunde hålla sig för skratt så slog det mig att jag, i vår gemenskap, hade vunnit en ny vän!

 

Annonser

Personligt ansvar

Ju mer jag diskuterar med föräldrar och andra som är intresserade av dessa frågor desto tydligare och viktigare blir det att barnen måste få ta sitt personliga ansvar!

Detta för att självkänslan växer och utvecklas av personligt ansvar och att det sociala ansvaret kommer med, nästan per automatik.

Vad är då ett personligt ansvar? Det är att du får göra det du klarar av utifrån din mognad utan att någon vuxen lägger sig i. Tar den vuxne över så tror inte barnet att det klarar av att göra det själv och självkänslan blir svag.

Ett exempel:” Men om vi ska ut och åka bil och det inte finns någon toalett på länge, ska jag inte påminna barnet om att gå på toa först då?” Det ska du självklart göra men skillnaden är stor  om du tjatar på barnet i tid och otid att gå på toaletten.

Barn som ständigt fråntas sitt personliga ansvar blir ofta irriterat och det uppstår konflikter! Inte minst i tonåren!

tonårskille

Du som vuxen ska inte ”överge” barnet utan finnas till hands när barnet behöver din hjälp och stöttning. ”Jag finns här för dig och hjälper dig gärna om du behöver mig.”

När du tänker på att det är hur du som vuxen tar eget ansvar för dig själv och föregår med gott exempel och är tydlig med: ”Jag vill och jag vill inte.”så visar du vägen för ditt barn. Barn behöver tydliga förebilder att ta efter!

child-559407_640